Sagan om en blomma.

Det hela började med att jag skickade en bild på min dotter till hennes mor. Vi käkade pizza i Oranienburg, strax norr om Berlin. Fick ett meddelande tillbaka. Vad är det för blomma i bakgrunden? Är det palettblad? Jag behöver en stickling.

Här är en bild på blomman i fråga.

Och mycket riktigt så är det en palettblad. Sagt och gjort. Jag höll utkik och min kära dotter gjorde stöten och fixade en stickling.
Efter avslutad gärning pustade vi ut på en parkbänk och jag passade på att ta en bild på sticklingen. Inlindad i en (stulen) servett. 

Efter en lång och mödosam resa tillbaka till Berlin och hotellet så fick äntligen den lilla rymlingen hamna i ett skönt vattenbad.

På vår sista dag i Berlin så fick vi byta hotell. (Fråga inte). Det blev en uppgradering för oss, och såklart också för den lilla sticklingen. Vinglas är aldrig fel. 

Sen var det dags att ta den långa resan hem till Sverige igen. Väl hemma så fick den stackaren bo i ett whiskeyglas igen. Tyvärr inga bilder på den traumatiska upplevelsen. Men hon inte bara överlevde utan utvecklade rötter som hon skulle. Lite blyg i sin första kruka.

Därefter växte hon till sig. Och växte och växte. Idag står hon här stolt, stark och stor. Och inte nog med det. Hon har gett ifrån sig ytterligare en avkomma. Den avkomman kommer snart att leva vidare i Gävle. Tänk hur livet för en liten blomma kan utveckla sig.
Men om jag får säga det själv, så är nog min avkomma lite vackrare än pappan. Kanske att jag gav den lite mer kärlek. Kanske var det att den blev starkare av sin långa resa.